torsdag 20 maj 2010

Utsättning av ål

I tisdags var jag med på något ganska ovanligt och roligt, nämligen att plantera ut ålyngel. Vi var ett gäng från Kungsbacka Sportfiskeklubb som assisterade Hallands Länsstyrelses fiskerikonsulenter Peter Norell och Thomas Lennartsson med utplantering på olika platser i Rolfsåns och Kungsbackaåns vattensystem. Ett antal tusen glasålar (ett yngelstadie) fick nya hem och totalt ska 220 000 ålar planteras ut bara i Halland i ett led att stärka bestånden av den akut utrotningshotade arten. Merparten av dessa, hela 130 000 ålar, sätts ut i Kungsbacka, vilket beror på att Kungsbackas vattensystem är bäst lämpade med tanke på andelen vattenkraftverk. Som exempel är ju Ätrans och Lagans vattensystem snudd på våldsamt utbyggda, vilket ökar dödligheten när ålarna om ca 10-20 år ska påbörja sin lekvandring mot Sargassohavet. Totalt ska 1,2 miljoner ålyngel planteras ut i Skåne, Halland och Västra Götaland.

Glasålarna var i toppform!


Man uppskattar att invandringen av glasål från lekområdena i Sargassohavet har minskat med ca 99% de senaste 50 åren, vilket är anmärkningsvärt. Storskaligt yrkesfiske i Europa och hög dödlighet i vattenkraftverkens turbiner för nedströmsvandrande blankålar på väg mot Sargassohavet är de två huvudsakliga anledningarna.

Kom tillbaka när du väger ett kilo!


Det märkligaste beslutet för att skydda ålen trädde i kraft i maj 2007. Då blev det i stort sett totalt förbud för sportfiskare att meta ål, medan de yrkesfiskare som kunde deklarera en ålfångst på minst 400kg/år tidigare säsonger fick dispens och kunde fortsätta fiska! Personligen höll jag årets traditionella ålfiskepass som en av årets sportfiskehöjdpunkter, och då brukade jag oftast returnera ålen. Det blev onekligen en hel del protester från oss sportfiskare när det visade sig att förbudet inte gällde alla, vilket inte är så konstigt med en sådan ickekonsekvent lagstiftning. Beslutet innebar alltså att de som fångade mest fick fortsätta med fisket!


Markägarna vid Alafors kvarn i Kungsbackaån blev väldigt glada åt att få hjälpa till med utsättningen, betraktade av KSK:s kassör de senaste 35 åren (!), Bosse Dahl


Min personliga uppfattning är annars att sportfiskare generellt är väldigt medgörliga när det gäller att rätta sig efter lagstiftning som syftar till att skydda fiskbestånden, men att en del yrkesfiskare däremot ofta slingrar sig och skyller ifrån sig. En av yrkesfiskarna som fick yttra sig i debatten, Per Vidlund utanför Västerås, belyste med all önskvärd tydlighet det faktum att yrkesfiskarna inte direkt är en samling akademiker med kommentaren:
- Vi fiskar på inplanterad ål och det svenska beståndet av ål är gott!
Det svenska yrkesfisket var alltså inte alls något hot mot ålbeståndet, enligt Vidlund, som inte heller verkade tro på forskarnas larmrapporter om hur allvarligt det var ställt med vår vän Anguilla anguilla. Det är dock svårt att bortse från det faktum att en ålfiskare fångar mer ål på en vecka än vad de flesta sportfiskare fångar under en hel livstid. Förhoppningsvis gör restriktioner i yrkesfisket, stödutsättningar och förbättrande åtgärder vid kraftverken att åtminstone våra barnbarn kan ge sig ut med ett bottenmete i det berömda "ålamörkret"!

Brovalvet vid Alafors

Mer information om utplanteringarna hittar ni på denna länk.

Tight Lines!
/Markus

2 kommentarer:

  1. Jag har funderat på det där ett tag och jag undrar om den igentligen är utrotningshotad!

    Jag tror att den största enskilda hotet mot ålen är den masiva utfiskningen av glasål som tillåts utanför frankrike och spanien! och som kommer att bli ett hot mot ålen.
    Utfiskningen hindrar ålen att vandra upp till oss för att istället säljas till kina. Istället för att låta den simma upp till oss. Så fiskar spanien och frankrike upp den för att sedan sälja den dyrt till oss.
    Förra året så sålde bara frankrike ca 15 ton glasål till Kina och det blir ca 52 miljoner ålar som inte får simma upp till oss. Skulle EU stoppa utfiskningen så skulle det vara bra återvandring av ål men den kommer givetvis att minska då det på sikt kommer att bli färre ålar som simmar iväg för att leka.

    SvaraRadera
  2. Hej och tack för dina synpunkter!

    Jo, man räknar med att det faktiskt finns ett visst "överskott" av glasål när de kommer in mot den europeiska kusten, och där sker ett kraftigt överfiske precis som du säger, men som du själv kom fram till så är det ju ett jätteproblem att de på ett eller annat sätt fiskas upp och därmed inte ges möjligheten att reproducera sig, vilket är grundförutsättningen för ett hållbart fiskbestånd. Man kan inte ignorera det faktum att trenden vad gäller kraftigt minskad uppvandring av ål i vattendragen är likadan över nästan hela Europa.

    Jag har själv bevittnat när hundratals kilo ål fångad kring Kungsbackafjorden lastas på en holländsk lastbil för transport till Sydeuropa där de ska bli mat, och detta är fullt tillåtet!

    Man måste komma ihåg att den lilla mängd ål som nu vandrar upp i våra vattendrag sannolikt kommer ha lika svårt som tidigare att passera kraftverksturbiner och ålryssjor när de väl ska vandra ut om 10-20 år, och kommer dessutom inte att bidra till nya invandrande ålar på kanske 15-25 år, så det blir en fördröjning på föryngringen som gör att det tar lång tid för ålbeståndet att hämta sig, även om vi precis nu stoppar allt yrkesfiske. Det är trots allt de senaste decennierna som yrkesfisket har effektiviserats, och den långa generationstiden gör ålbeståndet väldigt sårbart, precis som för hajar och rockor.
    Men det är givetvis där vi måste börja, samt att få till fungerande passager förbi kraftverkens turbiner för nedströmsvandrande blankål.

    Fler synpunkter någon? :-)

    /Markus

    SvaraRadera