onsdag 18 januari 2012

En klassiker!

När Värna Västerhavet kom 1994 var den lika mycket ett tidsdokument över en svunnen tid som den var en larmklocka. Boken var tillägnad politiker och beslutsfattare, i hopp om att dessa skulle inse allvaret med utfiskningen av Västerhavet. Med gästförfattare i form av kända namn från exempelvis Greenpeace, Svenska Naturskyddsföreningen, Länsstyrelsen och Sportfiskarna själva gav boken tyngd i debatten, och var en föregångare i att inse allvaret, samt att tänka ekologiskt. Sportfiskarna lade även fram konkreta förslag på skyddsåtgärder - åtgärder som man än idag kämpar för och som i flera fall visat sig vara mycket lyckade.

Olof Johanssons egna ord om sin legendariska sportfiskefångst av håbrand 1977 och Jan Olssons kärleksfulla berättelser om möten med tonfisk och brugd utanför hans älskade Pater Noster-skär på 1960-talet, det är åtminstone i min värld så klassiskt det svenska sportfisket kan bli.

Samtidigt innebär boken en sorglig insikt om att kunskapen om misshushållningen av våra hav har funnits länge, men att politiker och beslutsfattare av bekvämlighetsskäl har hållit yrkesfiskarnas starka organisation om ryggen. Jag tycker själv, född på 80-talet som jag är, att det ofta känns lite vemodigt. Jag har ju aldrig fått vara med på den tiden det verkligen var ett bra havsfiske. Tänk vilket fantastiskt fiske vi hade haft med en normal hushållning av resurserna, i kombination med 2000-talets revolution i form av stumma linor, fina ekolod och precisa navigatorer som alla med båt nu har råd med!

Nåväl, jag vill inte avsluta i vemod så här sent på kvällen, så jag rundar av med att säga att jag tror att allt fler beslutsfattare nu börjar förstå vikten av ett ekologiskt tänk (vi biologer/naturvetare talar om den så kallade ekosystemansatsen). Jag håller just nu själv på att sammanställa lite fakta kring "sportfiskets värde" inför en debatt lite längre fram, och det kommer alltfler studier på det området som visar på vikten av exempelvis möjligheten till att ta sig ut och fiska - helst i friska vatten på friska fiskbestånd. Ni lär väl kanske få er en faktagenomgång av det också, kära läsare :-)

Avslutningsvis: läs boken för sjutton!
/Markus

2 kommentarer:

  1. Kan bara säga som Einstein!
    Jag är säker på att 2 saker är oändliga:
    Universum och Människans dumhet!

    SvaraRadera
  2. Jag kan också rekommendera den boken, fruktansvärt intressant men sorglig.

    SvaraRadera