torsdag 15 mars 2012

Genetikrapport kring Vänernlaxen

Olof Ohlssons magiska 11,94-kilos Vänernlax!
Foto: Micael Karlsson



Ett hyperintressant ämne på senare tid har varit laxfiskbeståndens nedgång i Vänern. Sjön hyser ju som bekant ett unikt bestånd av storvuxen insjölevande Atlantlax, närmare bestämt två olika stammar, men på grund av vattenkraftsutbyggnad har bestånden minskat alltmer. Som om inte detta vore nog har dessutom överlevnaden av den odlade fisken minskat under senare år och stora resurser har lagts ner på att utreda orsakerna.
Anledningar som på olika håll diskuteras är bland annat att fisken sätts ut genom ett rör 6 meter ovanför vattenytan och att många fiskar riskerar att skadas eller att dö, samt lättare falla offer för fåglar och andra rovdjur, redan vid utsättstillfället. En annan diskussion har haft tyngdpunkten kring frågan om den dåliga konditionen hos den utsatta fisken, kanske beroende på för energirikt foder som gör fiskarna väldigt välgödda. De klarar sig helt enkelt sämre i den tuffa miljö de planteras ut i.

Det är nu i alla fall mer fokus än någonsin på frågan och det arbetas febrilt från många håll. Helt pinfärsk är den genetikrapport som just damp ner hos mig och som jag inte hunnit plöja, men väldigt kortfattat noterar jag att man konstaterar en förändring i genuppsättningen hos Gullspångs- och Klarälvens lax- och öringstammar sedan 1960-talet. Förändringen kan kopplas till ett genflöde mellan stammarna och så kallad genetisk drift, vilket ofta leder till en minskad genetisk variation, alltså den totala genuppsättningen i populationen. Problemet uppstår oftare hos små och/eller isolerade bestånd, då genuppsättningen blir mindre och mindre, samt alltmer likformad eftersom nya gener inte tillförs avkomman.

I förlängningen kan man prata om inavel, då risk för bland annat fysiologiska och morfologiska defekter uppstår. Detta kan man se på exempelvis den svensk-norska vargstammen, som dels är alldeles för liten ur beståndssynpunkt, dels härstammar från enbart ett fåtal individer. Jag tror att deformerade testiklar och ryggrad, samt vissa svårigheter med flockbildning är problem som kunnat kopplas till vargstammen, men jag ska inte svära på det.
Sällan har vi väl tipsat om en film här på bloggen, men i och med grymma klassikern "Den sista färden" (Deliverance) myntades uttrycket "banjospelare". Den banjospelande unga grabben i filmens inledning har väl högst sannolikt haft lite problem med en minskad genetisk variation i sina föräldrars genpool, om jag säger så.

Vad gäller Vänerns laxfiskar är problemet alltså allvarligt, men man påpekar ändå att man fortfarande kan kalla Vänerstammarna för genetiskt unika och skyddsvärda. Rapporten, som även listar viktiga rekommendationer för den genetiska bevarandestatusen, hittar du om du klickar här.

//Markus

1 kommentar:

  1. Veldig interessant! Det stemmer at genetisk drift vil minske den genetisk variasjonen, men det vil ikke nødvendigvis genflyt (genflöde) gjøre. Ofte bidrar genflyt heller til økt variasjon ved at en stamme får tilført "nytt blod". Leste bare Abstractet raskt, og det stemmer at begge faktorene bidrar til endring av gensammensetning, men ikke nødvendigvis er forklarende for nedgangen. Men på en annen side kan genflyt mellom stammer av laksefisk utradere lokale genetiske tilpasninger, og det er jo ikke helt bra det heller.

    SvaraRadera